Två gånger på två dagar? Too good to be true!

"När skiten träffar fläkten", så sa min vän Joakim igår; jag gillar när folk översätter engelska saker till svenska. Andra tokbra exempel är ju:
"Hänga ut"
"Vad är uppe?"
Där fick jag ju slut på idéer, så det jag gör är att jag mailar Simon eftersom han säkert kan ge mig lite tips. Svaret jag fick var:
"Suger att vara dig"
Jävla arsle!

Jag har kommit fram till en världsbrytande nyhet. Jag kommer inte dö på grund av hårt leverne såsom litervis med alkohol eller tusentals limpor med cigg. Nej nej, jag kommer coola vippen tack vare SL. Det dom gör mot mig på mornarna är inte humant, det är tortyr rent ut sagt. I vanliga fall så är det ungefär som att åka moped genom helvetet när man tar en tur med SL, i morse var det dock snäppet värre. På alla sätt som finns.

Det började med en dusch (iskall såklart, jävla skitvatten som vägrar bli varmt), alltid skönt med en sådan på morgonen. Jag lämnar lägenheten, med vad jag tror, är gott om tid att ta mig till jobbet. Men som de skulle sagt i Jeopardy:
- "Svaret är "Sjukt fel""
- "Hmmm, vad är "Vad har Gustav på morgonen?""
- "KORREKT!"

Jag kommer ner i tunnelbanan, sweet, 2 minuter tills den kommer.
"Inga problem alls att komma i tid!" tänker jag.
"Nu ska han få" tänker dom.
DING DING DONG!
"På grund av förseningar..."
Ingen panik, jag har fortfarande rätt gott om tid. Såvida vi inte blir attackerade av rymdapor med underbett på vägen så bör jag bli som mest 10 minuter sen. Mitt tåg anländer och jag knallar på, jag får ett sjukt bra hörn att stå i. Ett sån't där hörn där man vet att ingen kan störa en. Jag hänvisar än en gång till Jeopardy.

Det jag ännu inte förtäljt var att jag drack lite öl igår, detta resulterar osökt i att man är lite bubblig i magen på morgonen. Så det som händer, när jag står i mitt skyddade hörn, är att det kommer en anstormning av människor. Det var Normandie som uppstod, fast i tunnelbaneform. Jag blir helt inklämd och har nå'n brud som trycks mot min mage, great. Medans jag står där och kämpar för mitt liv så försöker jag ringa till jobbet för att säga att jag blir sen. Detta var tydligen en omöjlighet insåg jag rätt snabbt eftersom jag inte kunde röra på mig. Nu vet jag hur varmkorvar känner sig. Med räksallad.

Eftersom allt gick käpprätt åt pipan på tunnelbanan så missar jag självklart min buss med ungefär 2 minuter. Ingen fara, ringer helt enkelt till jobbet och säger att jag blir ungefär 20 minuter sen. Jeopardy flashbacks! Efter att jag stått där i regnet (manligt att inte stå under busskuren) så kommer bussen. Jag studsar glatt på den och sätter mig och läser Metro. Efter 5 minuter så inser jag att rampen till motorvägen har en hastighetsskylt på 90 km/h. Kruxet är dock att vi kör i 3. FANTASTISKT! Vi krypkör resten av vägen till jobbet och jag fick läsa Metro två gånger. Det är positivt.

Så när jag kommer till jobbet, 40 minuter sen, har mitt glada solskenshumör förvandlats till ett raseri sällan skådats. Jag är stressad, uppe i varv och har fortfarande sjukt ont i magen. Det slutar med att jag tittar mig själv i spegeln och tänker:
"Vax är fan inte underskattat, om jag använt det i morse kanske jag inte skulle sett ut som en 2 åring med pottfrilla".

Så, för att summera: Har ni vax, GE HIT!!!

En vecka se'n sist

Men icke att förtrösta, för nu är det uppdateringsmåndag! Att det ens fanns en sådan dag visste jag inte, men men, man lär så länge man lever. Nu är den här iallafall, så fram med raketerna och ut med champagnen, för här ska firas! "Vadan detta" tänker ni, skrivkramp tänker jag! Jag har vart sjuk den senaste veckan (dödssjuk - minst) och detta har resulterat i ett relativt lojt beteende från min sida. "Lojt", sicket lustigt ord.

Nu har det hänt, min aggressiva idioti har tagit överhanden igen. Så här ligger det till: Under helgens bravader har jag inte haft min mobil (inget batteri). Detta har dock inte hindrat mig från att kalasa på en rätt härlig nivå. Så, en sammanfattning:

Fredag: Sjukskriven, allmänt rutten.
Fredagkväll: Hamburgare, inhandlade av en x-box kontroll (650 bagis, vadfan!?), 2 Bud och 1 kvarting Baccardi Limón. X-box press med 3 kompisar och alkoholkonsumption uppstår, vidare till "The Vibe" (skitställe, kunde inte ens köpa bira på ovanvåningen) och sedan hemgång.

Lördag: Nnnngh
Lördagskväll: Inhandlade av 3 Bud och 4 San Miguel. Hem till en polare, fotbollstittande och alkoholintag. En flickvän anländer till lägenheten, 4 flaskor vin korkas upp (1 vitt, 2 rött och 1 rosse vill jag minnas). Därefter till Centro (stavas det ens så?) för ett par sköna drinkar. Sen till East för lite fräsig vodka och en jävla massa bira (kändes som 8, var säkert det också). Avrundning med kebab och monstersömn. Needless to say så var det ansträngande att andas på söndagen. HELVETE vad jag mådde!

Jag har dock lyckats med ett vågstycke sällan skådat, vilket jag skyller på helgens bravader. På söndagen kommer jag hem och börjar ladda mobilen. Jag sätter alarm till kl 06:45 på morgonen och tycker det verkar toppen. Jag glor lite på "Ondskan" men denna bryts för reklam, så jag glider och borstar tänderna.
- "Oh no, rafting, rafting" ekar genom rummet och där någonstanns inser jag att det får vara nog. Slocknar på sängen i en pose som kan beskrivas med ordet "anskrämlig".

Kliver upp på morgonen (15 minute snooze senare) och kikar i badrumsspegeln. "Snygg jävel" tänker jag lite snabbt för mig själv och inser att jag har tejpat upp en bild på Justin (Kolla, ett skämt!). Anywho, jag knallar ner till busshållsplatsen efter mycket om och men. Väl nere så tycker jag att det är mörkt. Väldigt mörkt. Jag tittar upp mot himlen och ser en måne.

-"Vad i..." tänker jag och tittar på mobilen för att sedan titta på klockan bredvid stationen.
-"Toppen... Klockan är ju för i helvete tio över sex."

No frigging habla

Jag har varit med om ännu ett berikande scenario där mina grymma språkkunskaper sattes på prov. Det var så att jag kom upp från träningen och upptäckte att något ultrapucko hade ryckt i nödhandtaget så jag inte kunde komma ut. Receptionisten gick för att hämta nyckeln och jag stod och vickade på tårna i vanligt glatt manér. Nu kommer en okänd man in genom svängdörrarna och jag nickar lite trevligt, sådär som man gör en fredagskväll när det är kolsvart ute. Han rycker i dörren och försöker komma ut varpå jag säger:
"Den är låst, någon har ryckt i nödhandtaget"
Han fortsätter till nästa dörr och rycker lite i den, för att sedan återgå till att rycka i dörr nummer ett. Jag tittar oförstående och antar att mannen inte kan tala svenska.

"It's locked, the receptionist is getting the key as we speak"
"Blah blah blah, fumar" och håller upp en cigarett.
"It's locked, öhhhh, esto el locko"

Där fick han. Dörren är galen.

Jag borde ge upp med att prata något annat förutom svenska, det går ju tydligen inte min väg. Snart kläcker jag väl ur mig saker som "Yes, he's the Dick you're looking for" eller "I want sheets with some pricks on it".

Hur man tappar en strumpa - steg för steg
1. Man drar av sig byxorna (modellen större) på kvällen och slänger dessa på golvet
2. Man sätter på sig byxorna och tar på sig ett par nya strumpor på morgonen
3. Man knallar ner till busshållplatsen
4. Man upptäcker en knöl i nedre delen av byxorna (modellen större)
5. Man antar att det är en död ekorre och skakar frenetiskt på benet
6. Man ser en strumpa trilla ut ur byxbenet
7. Man kliver på bussen och lämnar strumpan helt sonika på marken

Så om ni hittar en strumpa utan livskamrat så vet ni vart ni ska vända er.

Kartoffelkäse

Tror att titeln betyder "potatisost", jag är dock inte hundra. Potatisnånting är jag helt säker på att det betyder då det enda jag kan säga på tyska är "Ich bin ein kartoffel" och den meningen innehåller säkerligen gramatiska fel. Tacka fan för att man pluggade tyska i fyra år, vart skulle jag vara idag utan den kunskapen?

Kikade lite på TV ikväll, det brukar jag inte göra. Det som slog mig är hur usla vissa reklamer är, jag blev nästintill förbannad faktiskt. Först i tur kom en reklam för någon sorts flinga, tror det var "Cheerios". Förresten, är inte det en ost? Kartoffelkäse måhända? Aja, flingor var det i varje fall. Reklamen började med att deras flingor innehöll en ohygglig mängd fullkorn.
Först kom det chockande beskedet;
"Upp till 75% fullkorn!", tätt följt av "Den innehåller 4 olika sorters fullkorn, vilket givetvis är bättre än en sort", därefter sa den kvinnliga speaker rösten "Ät fullkorn så mår du bättre".
Det är här det blir spännande. I reklamen så radar de upp flingpaket efter flingpaket bredvid och ovanpå varandra i en härlig fling-orgie. Speaker rösten kommer igen:

"Nu även med fullkorn"

NÄHÄ!? VERKLIGEN? Du nämnde det fyrtiofem gånger innan, men ifall jag har närminne som en guldfisk så måste du påminna mig igen?
"Glubb blubb" tänker jag och låtsas som att jag inte hört det förut och blir positivt överraskad. Nu i retrospekt önskar jag tamejfasen att jag faktiskt var en guldfisk så mitt minne inte behövde vara fördärvat av en meningslös jävla flingreklam.

Men än är det inte slut! Så roligt ska vi inte ha det. Nästföljande reklam är, om möjligt, ännu dummare. Det börjar lite med nå'n spexig halvnaken brud och en vältränad halvt avklädd man. Självklart så slänger vi in en pratande pappagojja också. Varför inte?

Brud: "Relaxing"
Kille: "Rafting"
Brud: "Relaxing"
Kille: "Rafting"
Brud: "Let's ask Fanta Free"
Pappegojja: "Relaxing"
Pappegojja: "Oh no, RAFTING RAFTING! KRAWK"
Därefter förklarar pappegojjan vad som är så bra med den nya Fanta Free.

GENIALT! Vi frågar läsken vad vi ska göra! Låt oss summera läget: En fågel som pratar flytande engelska, en läsk som tydligen kan lösa livets mysterier och två människor som står in the middle of fucking nowhere med en gummibåt och undrar om dom ska ta det lugnt eller åka flotte.
Är det bara jag som tror att det är någon ansvarig som har knarkat sen den personen var tre år gammal eller? Skulle jag sitta på en buss och rådslå med en Fanta så lovar jag att någon skulle ringa polisen. Om inte, så hoppas jag att någon av minna vänner slänger in mig på rehab.

Knarkade jävla djungelmänniskor.

PC - mans best friend

Jag minns den tiden då jag och datorer fortfarande kunde leva tillsammans i god harmoni. De tiderna är sen länge svunna. Igår hände det som alltid händer, man surfar runt lite glatt och trycker på så många länkar som möjligt på så kort tid som möjligt. Samtidigt som man gör detta så kommer ett mail man trycker på - datorn börjar genast bete sig lite konstigt. Därefter får arbetsprogrammet för sig att arbeta, självklart under tiden som allt det andra pågår. Detta resulterar givetvis i, som vanligt, ett datahaveri som sällan skådats.

Nu låter det alltså som att att någon spelar på en entonig xylofon inkopplad till en förstärkare på högsta volym, det piper så mycket att man tror att tinitus bara är ett stenkast bort. Folk på kontoret tror att USA har övergått till terrornivå röd och datorfläkten låter som en jet-motor. Någonstans i huset lär någon ha fått blinkande lampor, omgiven av surrande ljud, allt på grund av tillfällig el-brist.

Det är nu man gör det man alltid gör med windowsfönster, högerklickar för allt man är värd och försöker stänga dem. Detta funkar aldrig och tar för lång tid så man grips av panik och trycker på det alltför sällan använda kommandot ctrl+alt+del och öppnar aktivitetshanteraren. Där så väljer man stäng aktivitet en tre-fyra gånger per icke-svarande program. Detta resulterar i sin tur till absolut ingenting, så nu sitter man och trummar med fingrarna mot skrivbordet i hopp om att datorn ska ta sig i kragen. Efter, vad som känns som en evinnerlighet, så börjar man få upp de mycket efterlängtade pop-up fönstrena "Programmet svarar inte" och man klickar på "stäng" så pass många gånger att man får ont i pekfingret. Nu tror man kanske att den värsta faran är över, ICKE! Nu jävlar kör vi! Nu måste man välja att inte skicka felrapport till Microsoft i ungefär tre minuter tills att datorjäveln hajjat att man verkligen INTE vill skicka dessa jävla rapporter!

Här någonstans är man så förbannad att man försöker starta programen igen, samtidigt får man ett mail. Nu börjar datorn surra som en hel svärm med getingar på krigsstigen och börjar gå lika snabbt som en sköldpadda på neråttjack. Det är nu man blir så pass arg att man vill stänga av datorn. Nej! Det kan man inte, datalådan är låst! FANTASTISKT! VEM KOM PÅ DEN BRILJANTA IDÈN!?
Efter samma procedur, igen, så börjar datorn fungera lite bättre. Fantastiskt vad tekniken går framåt.

Efter det där scenariot hade jag så mycket djävulskap i sinnet att jag hade lust att trycka på den där blinkande bannern som säger att jag vunnit en miljon. Bara för att se vad som händer, det kan inte gärna bli värre. Eller?

Trötthet

Idag, fredagen den 13:e tydligen, så försov jag mig. Rejält. Min närmsta chef på bygget ringde och väckte mig runt 07:50. Jag börjar 07:30 och det tar 50 minuter att ta sig till jobbet - om man har planerat resvägen eller om man har flyt. Jag hade inte flyt, jag anlände till arbetsplatsen runt 09:07 någon gång. Utan kaffe och med en frisyr som bara kunde beskrivas med ordet "tragikomisk".

Nu, under min eftermiddagsrast runt tvåsnåret så började jag reta henne för hennes skrivbord. Hon säger alltid åt mig att jag ska städa mitt för att det ser kaotiskt ut, jag säger bara "Ur kaos föds ordning". Till poängen, om mitt skrivbord ser kaotiskt ut ser hennes ut som en skyttegrav under andra världskriget. Det är saker överallt och bannemig om jag inte tror att jag såg ett avsprängt finger ligga där i röran. "Jag har precis städat" sa hon och jag nickade triumferande. Sen fortsatte hon "Men seriöst, hur ska vi råda bot på din trötthet?". Där nånstans erkände jag mig besegrad och begav mig till min plats igen.

Sen började det mailas, så jag tänkte delge mig av dagens mail i frågan. Det är min uppdatering då det är fredag och ont om tid.

Från: Chefen
Till: Gustav
Hur skulle de va om vi alla sket i å gå upp bara för att man är trött?
Ja vet ju själv att inte e ja särskilt pigg på å gå upp, men……..

Från: Gustav
Till:Chefen
Inte direkt så att jag ”sket” i att gå upp i ottan för att jag inte ville. Det var snarare så att jag inte vaknade på grund av glömska då jag ej hade satt alarm kvällen innan.

Hur ordnar man detta? Jo, jag börjar sätta alarmen veckovis istället för kvällsvis. Fram tills nu har jag satt alarmen kvällen innan beroende på min trötthetsfaktor, detta är en lyx jag ej kommer att förunna mig längre då det tydligen resulterar i överdriven sömnkonsumtion.

Med vänlig hälsning

Trötter

Från: Chefen
Till: Gustav
Bra!
Modigt att inte sätta larmet, trodde du på rikt att du skulle vakna utan då eller?

Då behöver ja inte börja dagen med att ringa dig varje morgon? :)

Från: Gustav
Till: Chefen
Alltså, ett personligt ”VAKNA DIN SOPSÄCK” som skriks i luren varje morgon är aldrig helt fel.

Men det är nog inte nödvändigt, kommer jag för sent igen ska jag uppfinna en robot som nyper mig mellan benen varje morgon. Det tar nog hand om problemen, dessutom kan jag bli känd operasångare som sopran efter ett par år.

Två flugor i en smäll.

Ville bara poängtera att jag verkligen är ett fullfjättrat pucko.

07:37, Gustav i ottan

Ohoj! Så har jag börjat säga väldigt ofta. Det passar sig inte, påminner om när jag praktiserade som röntgensjuksköterska och sa "vi" till patienter.
"Och så tar vi av oss på överkroppen"
"Och så lägger vi oss här"
Det kan lätt missförstås. Jag försökte febrilt sluta upp med dessa dumheter, tror faktiskt aldrig jag riktigt lyckades. Så folk är säkert fortfarande livrädda för att besöka röntgen i tro om att det är någon pervers typ som vill ligga sked med dem. Jag som bara ville ha lite kärlek!

Jag är något helt oerhört sugen på att börja plugga igen, men för att detta ska hända gäller det att jag orkar ringa min studievägledare. Vad gör hon nu för tiden? Varför hör hon aldrig av sig? Tror hon hade ett finskt namn. Hurra! fram med telefonkatalogen, här ska letas!

I går så missade jag först bussen och sen tunnelbanan när jag skulle till jobbet. Inte nog med det, i dag så kom bussen för sent vilket ledde till att jag missade min andra buss. Kort sagt - SL fortsätter att motarbeta mig. Börjar förstå att folk blir upprörda och sänder in arga insändare varje vecka. Kanske till och med varje dag. Om folk skickar in arga insändare om SL varje dag så bör de få en terroriststämpel. Så enkelt är det. Dock, fortsätter detta så kommer jag börja välta bilar. Ta mitt ord för det! Bilvältning deluxe!

Såg även en sko på marken i går när jag skulle hem. Den låg utanför Amaranten och såg ensam ut. Det sjuka med det här var att det inte var en barnsko, sådana ser man mest hela tiden. Nej, detta var en vuxensko. En sko gjord utav läder tror jag bestämt. Hur i helvete tappar man en sko? Om jag tappar en sko märker jag detta nästan direkt. Kanske kommer ett kvarter utan skon - max. Kort sagt: Om någon saknar en sko så finns det en extra någonstans utanför Amaranten på Kungsholmen.

Jag har tappat en strumpa en gång, men aldrig en sko. HUR FAN TAPPAR MAN EN SKO!?!

Fredag - 19 dagar kvar till löning

Som alla säkert vet så har jag köpt ett X-box. Därför är jag fattig som en kyrkråtta och väntar på löning. Det är manligt. Att ha ett X-box (teknik) och inte att vara fattig (det suger bara). Detta för mig till ett scenario jag bevittnade idag vilket fick mig att få lite insikt i hur det är här i livet. Killar är riktiga spån. Inte alla, men många.

Det hela börjar med att jag ska ner och hämta min åttonde kopp kaffe för dagen. Jag åker ner till rummet där vi har två stycken kaffemaskiner varav en av maskinerna kostar skjortan och har bönor för 300/kr hektot typ. Den använder inte jag, utan jag använder mig av maskinen som helt enkelt spottar ut något svart som man antar har koffein i sig. När jag står där och maskinen låter som en kåt flodhäst lägger jag märke till 3 stycken lustiga figurer vid den andra automaten.

Man1: Den där maskinen har en knapp man kan stänga av maskinen på.
Man2: Mmm, men det har inte den här. Vad gör vi?
Man 1: Kolla, här man kan öppna maskinen.
Man2: Sweet, men den funkar ändå inte för det.
Man3: Kan vi sluta låtsas veta vad vi gör och hitta en fungerande maskin istället?
Man1: Kolla knappar!

Det var där någonstans mitt kaffe(?) var klart och jag begav mig upp i hissen igen. Sådana där scenarion känns inte så värst avlägsna känner jag. Män ska alltid vara tekniska och klara av allting själva. Helt klart utan en manual också, om man använder sig av en manual blir man retad utav hela socknen i en månad. Är ju ungefär som när man var ung och farsgubben hade köpt en ny makapär. Det var ju krig om vem som skulle programera skiten, farsan hade inte en aning men vägrade släppa ifrån sig kontrollen till den mer kunnige i familjen (jag eller brorsan självklart). Ändå rätt sjukt, far min hade verkligen ingen koll på vad man skulle göra, ändå skulle han göra det. Gärna utan glasögon också för att öka svårighetsgraden en aning.

Så är det här i livet. "We men, we make fire, we cook meat".

Jag kan även avslöja att jag bara MÅSTE sluta shaka loss i hissen. Varje gång jag kommer upp till min våning står det någon där och stirrar på mig med ögon stora som en lemurs. Enbart för att jag står och headbangar och nynnar på "Ingen vill veta vart du har köpt din banjo" av Maria och Rasmus.

Blir rätt pinsamt i längden om alla ska tro att man är en komplett idiot.

Osammanhängande uppdatering - tack jobbet!

Nämen, vad händer? Ännu en uppdatering från idioten som vägrar att uppdatera? Lite för bra för att vara sant eller hur? Skulle nästan kunna tro det, ungefär som att vinna på lotto. Eller, ungefär lika glädjande som att vinna femtiotusen kronor på Triss och råka skrapa kontrollrutan kanske. Då är man säkerligen överlycklig.

Igår strosade jag lite långsamt genom en park och trallade på en glad melodi. Jag kände mig lite snörvlig så jag fick för mig att dra en snörvel (andas in och ut och låta lite). Ve och fasa! När jag gjorde detta så kom ett ont anande kryp flygande och åkte rakt upp i näsan. För den lilla krabaten kan jag tänka mig att det var som att bli insugen i en jetmotor. För mig var det enbart obekvämt och jag började fräsa okontrollerat, vilket resulterade i ett obehag i ungefär en minut. Sen var faran över, snörvlandet var kvar, men ej flugan.

Senare, men ändå samma dag (tack Mange) så kikade jag i min utbox på mobilen. Där hittade jag ett skönt fyllesms. Alltså, fyllesms borde förbjudas av lag. Dom är inte bra för någon, speciellt inte för den som skickar dem. Handlar alltid om något helt trivialt också, såsom:
"Åh vad snygg du var, vi ses i skolan".
När man läser SMS:t undrar man vem i HELVETE människan är och hur man ska träffa personen i fråga när man inte ens pluggar.
Detta ledde mig till en tanke: Om alla fyllesms skulle spärras och kostnaden istället skulle ges till staten så skulle Sveriges statsskuld säkerligen vara betald inom ett par år. Jag skulle stå för ungefär 50% av kostnaden. Lätt.

När vi ändå är inne på SMS så har jag ett sjukt glamoröst jobb som alla säkerligen vet. Jag satt här och fick ett samtal. Det samtalet var tydligen ett meddelande som prompt skulle läsas upp av Telenors robotröst. Det visar sig att jag är skyldig en bilfirma i Solna 2400 kronor.
VAFAN! Jag har inte ens en bil!!!

Känner mig lurad...

Jag är inte död, sluta hoppas!

Dåligt med uppdateringar säger nå'n, jag säger att det inte finns några läsare och att jag borde sluta prata med mig själv. Nu kör vi, full rulle och spiken i botten. Nu ska vi se vad jag kan skriva om. Jag kan alltid säga vad jag har gjort de föregående helgerna, det är alltid kul att veta. I brist på annat så blir det så.

Förr förra helgen:
Fredagen vet jag faktiskt inte, tror jag fylleåt en kebab iallafall. Känns som så för jag kommer ihåg att lördagen inte var så rolig. Alla vet att fyllekebaber kan användas som vapen i krig.
"Är det någon som beställt kebab?"
"Näfan, men vad smaskens!"
"Hugg in grabbar!"
Nästkommande dag är alla fiender döda eller seriöst magsjuka. Funkar hur bra som hellst. Det eller så fryser man ner den och använder den som ett vanligt vapen om det uppstår handgemäng. Kebaber är bra för allt, så länge det gäller att skada någon.

Summering av nästkommande dagar: Lördag - Återhämtning, supande, Spitfire, efterfest i Skogås och hemma vid 9. Nästa fredag: Krökande, poker, skitsnack, sket i utgång och drog direkt på efterfest. På den efterfesten träffade jag en tysk, han var smått galen. Vännen jag kom dit med skulle hälsa och sa sitt namn, han förstod inte namnet. Så jag tänkte att jag skulle vara smart och säga "G" istället för mitt vanliga namn, detta resulterade i att han kallade mig Jill. VADÅ JILL!? Ser jag ut som en karl, går som en karl och beter mig som en karl så är jag bannemig en karl!!! Det finns ju tamejfasen ingen jävla anledning att förolämpa mig! Inte direkt så att jag har högklackat och läppstift. Kanske lite läppbalsam och en lätt foundation, men där går gränsen!!!
Förövrigt var jag döende på lördagen och kunde inte röra på mig, nästan som att kebaben hemsökte mig igen. Men det var ingen kebab inblandad, bara en jävla massa sprit (chokladdrinkar) som tysken lurade i mig. Mums, choklad.

Jaha, ska jag skriva något annat tro? Nä, det här får vara nog för den här gången, kände bara att en uppdatering var på sin plats. This is Jill signing out.