Monday, February 26, 2007

Atchoo


Sitter och nyser som en vettvilling på jobbet, tror bestämt helgens vila inte har hjälpt speciellt mycket. Är dessutom rätt negativ över det mesta för tillfället, måste vara klimakeriet.

Har även inhandlat en ny jacka, den är stor som en dinosaurie size XL. Minst. Eller egentligen inte, men den går ju lätt ner över röven. Varför ska jag dölja den framkislade stenbumlingen liksom?

Jag köpte den med Simon på söndagen, sedan gick vi hem till mig och kikade på "Rockstar Supersofa" och intog kaffe intravenöst. Eller, jag önskar att vi gjorde det för jag var verkligen på gränsen till att somna ståendes.

Sedan åkte jag på äventyr och fixade och tricksade lite. Slutade med att jag kollade på "Poker Fejs" (Grattis Carl, Dressman har öppnat i Gislaved). Maken till skitprogram får man tamejfasen leta efter. Dagen slutade med att jag åt en knäckebrödsmacka efter midnatt då jag inte kunde sova.
Med det sagt tänkte jag lämna ett spår efter mig (anledningen till att jag uppdaterade) och det är följande grymma Just D låt;

Då får jag hellre sparken, tar en kasse till parken, slår mig ned på marken och öppnar en stark en.
Mäktigt.
Hittade även en annan gammal favorit. Good ol' Youtube!

Wednesday, February 21, 2007

Sidnotering

Ovanstående bild skickade jag till en arbetskollega med titeln "Lars raggar" (Han heter Lars). Till svars fick jag ett rungande:

Nä, jag har ingen sån hemma.
Jag har en döende vandrande pinne.

Frågan är om han förstod vad jag menade och svarade ironiskt eller om han faktiskt har en pinne som vandrar runt och är allmänt döende.

För att göra herr Pumpernickel glad bidrar jag även med lite brittisk humor;
Ord och särskrivningar.

Lars är förövrigt lite till åren... Jag tror fan att hans "pinne" är döende.

Tuesday, February 20, 2007

Äntligen tisdag och så vidare


Har egentligen ingenting vettigt att skriva, fast jag var bara tvungen att uppdatera. Det finns så mycket sjukt upplaggt på internet att man inte kan bli chockad längre.

Om man såg en hamster som sydde kjolar på en fabrik i kina - Skulle man inte bli förvånad
Om man såg en enbent dvärg som har fått kåtslag och juckar mot oskyldiga nunnor vid ett kloster i Vadstena - Man skulle inte bli förvånad
Om man såg en indian som byggde en kanot utav fudge - ja inte fan skulle man bli förvånad.

Man har sett så jävla idiotiska saker att det börjar bli accepterat. Ta bara och kika på "Jackass" som bar väg för ett helt perverst skyfall av idioti. De häftar fast cigaretter i pungen och ber någon ont anande kille med förbundna ögon röka skiten typ. Om de inte har gjort det så har jag i alla fall gett dem en bra idé (oddsen att de läser min blogg, som är på svenska, är ofattbart höga).

Det sköna med detta är att det som sagt banat väg för en massa andra människor med en IQ som kan jämföras med en grävskopa som lider av driftstörningar. Jag menar, man har ju sett amatörer som satt sig i ett träd och tävlat i vem som kan såga av sin gren först. Hur jävla puckad får man bli? Eller den där nyheten jag läste idag... Om killen från Australien som hade hoppat i vattnet och brottats med en 1.5 meter lång haj, bara för att han kunde. Han vann förövrigt.

Det jag ska visa är dock inte idioti i sådan benämning att det är smärtsamt. Det är bara smärtsamt att titta på.

Finnar...

Dricker för mycket vodka...

Labels:

Thursday, February 15, 2007

Title

Nu har inte jag uppdaterat på ungefär tre år. Eller rättare sagt några dagar, men för vissa kan det säkerligen kännas som tre år. Folk som har helt bizarr tidsuppfattning det vill säga. Finns det människor med så skev uppfattning? Jag tror fan det, det är ungefär som när man ska träffa någon.
"Vi ses om 20 minuter där då?"
"Nä, vi kör på 45, jag ska duscha."
"Ok, 45 minuter"
Två timmar senare dyker människan upp blöt i håret, allmänt tilltuffsad och lite tjockare än vad man kommer ihåg den som. Kanske är det för att man träffade människan för 5 månader sedan och personen har blivit gravid. Vad i helvete mumlar jag om?

En ovanlig sak har hänt mig faktiskt. Jag har en rispa på hornhinnan vilken förhindrar mig från att använda lins i vänsterögat. Det suger lika mycket som en trimmad dammsugare med tillhörande V8-motor från Claes Olsson. Jag är alltså halv-blind på ett av ögonen. För att ni ska förstå hur jobbigt det är så kan ni vira in huvudet i plast. Gärna genomskinlig, annars ger det inte den önskade effekten jag vill uppnå. När ni har virat in huvudet i plasten kan ni stoppa in en gaffel i ena ögat, för att förstå smärtan. Efter ni gjort det kan ni ta en huvudvärkstablett, för den smärtan ni upplever är mycket värre än min.

När ni utfört ovanstående steg så kan ni slå foten i ett stolsben, för det gjorde jag nyss. Dock borde ni göra detta innan ni har tagit värktabletten (mot värk, inte för) för att optimera sympatin ni känner gentemot mig. Som om inte detta var irriterande nog så bör ni slå käken ur led bara för att sätta den på plats igen. Men inte helt på plats, bara nästan. Så att varje gång ni rör käken ned eller åt sidan så knastrar det lite härligt. Ljudet kan liknas vid ett tomtebloss, fast med ljuddämpare.

När ovanstående är upplevt så kan ni börja röka, enbart för att få slut på cigg. För jag har inga cigg kvar nämligen. Det jag har är "provsnus", vilket ett företag har skickat till mig. Dosorna är märkta med "X" respektive "W" och är från en avsändade vars namn var oläsligt. Känns så jävla säkert att köra in en sån under läppen, jag kan lika gärna ringa labbet för biologisk krigsföring och fråga om de har nåt festligt virus att smitta mig med.

Nä, nog med gnällandet, nu ska jag vara glad. Sådär, nu är jag lycklig som få. Ungefär som en lotterivinnare på prozak.

Friday, February 09, 2007

80-talet var fan galet



Alltså, vi som växte upp på 80-talet minns ju inte alla heta frisyrer och balla utstyrslar så bra. Då är det fantastiskt att det finns gamla videos som kan påminna oss om just hur hemskt det kunde vara. Här nedan har vi en "trainee-video" för nyanställda på en hamburgerkedja.


Är det någon som blir speciellt sugen på en burgare efter det där eller? Man blir i och för sig rätt peppad till att ställa sig vid en grill och lära sig hur man ska salta det fyrkantiga köttet. Till slut lär man sig tydligen att saltkaret fortfarande ska ha locket på. Det bästa är att man kan misstolka "Use your tool", vilket jag antar att många anställda faktiskt gör. Alla vet ju att 10% av allting man äter på en snabbsylta faktiskt har varit i kontakt med någonting som man inte vill veta vad det är. T.ex. en kossa. Om man ens använder kossor nuförtiden, det kan man ju inte heller vara helt säker på.

Jag har förövrigt fortsatt lite på min historia om Todd, nedan följer fortsättningen!
Todd just sat there, stunned. He was thinking about his own existence when he realized who he was. He was a normal guy in most aspects, 204 centimetres tall and 120 centimetres wide. He had a passion for the colour purple and had virtually no hair on his head. His nose was round and quite large, looked like a crooked potato most of the times. He had big round ears which resembled satellite dishes when struck by sunlight or moonlight. Any kind of light would do really. His eyebrows were bushy like the savage jungles of Mary Poppins backyard and his eyes were ice-blue. If the ice had melted that is, which simply made them blue. When everything comes around, he didn’t look regular at all. He looked like one of the seven dwarves if you stretched him out, left him in the sun for about 36 hours and fed him nothing but prunes. In simple terms: Someone beat the hell out of him with an uglystick.

Finally Todd snapped out of it and realized what had just happened. He stood up and looked around, he wondered what time it was and how long the description intermission had been. He took a peek at the sundial which stood in the middle of the living room. It showed no time since there was no sun, but he assumed that it hadn’t taken that long and that Bob couldn’t be far away.


Jag åt förövrigt något som påstods vara "färsk thai-kyckling" till lunch. Den var ungefär lika färsk som en stövel och innehöll 2 kilo rödlök, bananer och ananas (anananas på engelska, givet). Vid närmare eftertanke kanske man ska leta reda på en fyrkantig burgare, salta och trycka ner hörnen 1 - 2 - 3 - 4 gånger. Varför? Jo för att köttet krymper!

Sjung med mig! "Weee stahart shrinking, when we hit that grill, you know we wihiill"

Labels:

Wednesday, February 07, 2007

"Don't copy that floppy"




Antipiratbyrån bör lätt tänka över sina reklamfilmer och anställa nedanstående reklamfirma för jobbet:

OvanligtMedEnYouTubeLänk

Tror förövrigt att den videon ledde till Sovjetunionens fall.

För att klaga lite tänkte jag dra min morgon; Jag kliver upp 06:15 som i ett töcken. Eller snarare, jag tänkte:
"Varför i helvete ska jag upp nu?"
"Äh, jag skiter i det här"
"Nä, jag ska fan träna"
Därefter klev jag upp och töcknet uppstod. Eller kvarblev. Vad är ett töcken förövrigt? Anywho, jag gjorde mig iordning lite kvickt, satte kepsen på huvudet och knallade ner mot bussen. Det den gör är att den åker förbi mig lite slappt när jag väntar vid övergångsstället. Det värsta var att bussen var 2 minuter tidig! Detta resulterar givetvis i att jag får vänta i åtminstonde 10 minuter på nästa buss. I minus 28 grader. Det kan även ha varit 45, jag är osäker. Bussen kommer, 2 minuter sent till mitt förtret. Detta kommer självklart leda till att jag missar min anknytande buss med 2 minuter. Så där får jag stå, IGEN, och vänta på bussen. Den här gången står dock bussen där, den ska gå om 14 minuter. Det värsta är att man ser chauffören sitta bland baksätena lite stelt och smutta på en kaffe medan jag står i kylan och fryser. Vid närmare eftertanke var det nog en minus 64 grader eller så.

Så, för att summera:
Jag gick upp 40 minuter tidigare.
Jag fick stå och frysa arslet av mig i dryga 30 minuter.
Samt att jag anlände 35 minuter tidigt till jobbet och fick rulla tummarna.

Fick även i mig 2 koppar kaffe extra innan jobbet, så nu har jag koffeinöverdos och tror jag är Skurt.

Labels:

Monday, February 05, 2007

Ibland har man kul på jobbet

Jag har börjat snickra ihop en historia som tydligen handlar om Todd. Tänkte ta ett utdrag ur den och publicera här (så långt jag kommit det vill säga). Den är på engelska, så förstår ni inte engelska är ni rätt körda. Dessutom borde ni ta en funderare på att börja plugga igen. Eller så är ni helt enkelt 11. Jag borde sätta åldersgräns här. Fan, är det ens nån som läser?


Det är säkert tack vare åldersgränsen som ingen läser.


It was one evening when Todd was sitting in his livingroom doing nothing that it happened. Suddenly, out of what seemed like nowhere, a dwarf the size of a midget came into the room. This guy was so tiny that he could probably be posing for porcelain figurines. Which happens to be how he made his money.
The little guy introduced himself by the name of “Bob”. Todd simply stared at him, wondering what the hell he was doing. First breaking and entering through what Todd assumed was the chimney and then having the nerves to introduce himself? As Bob of all names possible aswell, it was just rude.
“So…” Todd continued,
“Yes?” Bob replied,
“How about you let me in on the scoop?”, Todd said in a curious tone of voice,
“Scoop? What are you going on about?”, Bob answered,
“Yeah, about that… Like… What are you doing here?” Todd said, seemingly annoyed,
“Ooooh, that”, Bob replied in a haste,
“Yes, that”, Todd said in a higher pitch of voice than before, sounding alarmingly a lot like a female.
“Well, about that” Bob replied even faster,
“About what?” Todd said trying to deepen his voice thus sounding like a whale during its mating season.
“The “that”” Bob replied sounding a lot like a forward session of a really fast guitarsolo.
“What hat?” Todd yelled back
“No seriously” Bob said in a calm, yet fast, tone of voice
“WHAT?!” Todd screamed from the top of his lungs
This is where Bob did the unexpected, he jumped up onto Todds lap and took another giant leap over his head. While doing this he stole Todds hairpiece in one simple motion. Then he scurried out the mail slot in the door, out into the wilderness.


Man kanske ska fortsätta fila på den historien. Nä, ja just det, jag har ju en anteckning från gårdagens bravader om att jag ska kolla på nån serie som heter "Black books". Det ska tydligen vara brittisk humor, vilken till och från är oslagbar.

Labels: