80-talet var fan galet
Alltså, vi som växte upp på 80-talet minns ju inte alla heta frisyrer och balla utstyrslar så bra. Då är det fantastiskt att det finns gamla videos som kan påminna oss om just hur hemskt det kunde vara. Här nedan har vi en "trainee-video" för nyanställda på en hamburgerkedja.
Är det någon som blir speciellt sugen på en burgare efter det där eller? Man blir i och för sig rätt peppad till att ställa sig vid en grill och lära sig hur man ska salta det fyrkantiga köttet. Till slut lär man sig tydligen att saltkaret fortfarande ska ha locket på. Det bästa är att man kan misstolka "Use your tool", vilket jag antar att många anställda faktiskt gör. Alla vet ju att 10% av allting man äter på en snabbsylta faktiskt har varit i kontakt med någonting som man inte vill veta vad det är. T.ex. en kossa. Om man ens använder kossor nuförtiden, det kan man ju inte heller vara helt säker på.
Jag har förövrigt fortsatt lite på min historia om Todd, nedan följer fortsättningen!
Todd just sat there, stunned. He was thinking about his own existence when he realized who he was. He was a normal guy in most aspects, 204 centimetres tall and 120 centimetres wide. He had a passion for the colour purple and had virtually no hair on his head. His nose was round and quite large, looked like a crooked potato most of the times. He had big round ears which resembled satellite dishes when struck by sunlight or moonlight. Any kind of light would do really. His eyebrows were bushy like the savage jungles of Mary Poppins backyard and his eyes were ice-blue. If the ice had melted that is, which simply made them blue. When everything comes around, he didn’t look regular at all. He looked like one of the seven dwarves if you stretched him out, left him in the sun for about 36 hours and fed him nothing but prunes. In simple terms: Someone beat the hell out of him with an uglystick.
Finally Todd snapped out of it and realized what had just happened. He stood up and looked around, he wondered what time it was and how long the description intermission had been. He took a peek at the sundial which stood in the middle of the living room. It showed no time since there was no sun, but he assumed that it hadn’t taken that long and that Bob couldn’t be far away.
Jag åt förövrigt något som påstods vara "färsk thai-kyckling" till lunch. Den var ungefär lika färsk som en stövel och innehöll 2 kilo rödlök, bananer och ananas (anananas på engelska, givet). Vid närmare eftertanke kanske man ska leta reda på en fyrkantig burgare, salta och trycka ner hörnen 1 - 2 - 3 - 4 gånger. Varför? Jo för att köttet krymper!
Sjung med mig! "Weee stahart shrinking, when we hit that grill, you know we wihiill"
Är det någon som blir speciellt sugen på en burgare efter det där eller? Man blir i och för sig rätt peppad till att ställa sig vid en grill och lära sig hur man ska salta det fyrkantiga köttet. Till slut lär man sig tydligen att saltkaret fortfarande ska ha locket på. Det bästa är att man kan misstolka "Use your tool", vilket jag antar att många anställda faktiskt gör. Alla vet ju att 10% av allting man äter på en snabbsylta faktiskt har varit i kontakt med någonting som man inte vill veta vad det är. T.ex. en kossa. Om man ens använder kossor nuförtiden, det kan man ju inte heller vara helt säker på.
Jag har förövrigt fortsatt lite på min historia om Todd, nedan följer fortsättningen!
Todd just sat there, stunned. He was thinking about his own existence when he realized who he was. He was a normal guy in most aspects, 204 centimetres tall and 120 centimetres wide. He had a passion for the colour purple and had virtually no hair on his head. His nose was round and quite large, looked like a crooked potato most of the times. He had big round ears which resembled satellite dishes when struck by sunlight or moonlight. Any kind of light would do really. His eyebrows were bushy like the savage jungles of Mary Poppins backyard and his eyes were ice-blue. If the ice had melted that is, which simply made them blue. When everything comes around, he didn’t look regular at all. He looked like one of the seven dwarves if you stretched him out, left him in the sun for about 36 hours and fed him nothing but prunes. In simple terms: Someone beat the hell out of him with an uglystick.Finally Todd snapped out of it and realized what had just happened. He stood up and looked around, he wondered what time it was and how long the description intermission had been. He took a peek at the sundial which stood in the middle of the living room. It showed no time since there was no sun, but he assumed that it hadn’t taken that long and that Bob couldn’t be far away.
Jag åt förövrigt något som påstods vara "färsk thai-kyckling" till lunch. Den var ungefär lika färsk som en stövel och innehöll 2 kilo rödlök, bananer och ananas (anananas på engelska, givet). Vid närmare eftertanke kanske man ska leta reda på en fyrkantig burgare, salta och trycka ner hörnen 1 - 2 - 3 - 4 gånger. Varför? Jo för att köttet krymper!
Sjung med mig! "Weee stahart shrinking, when we hit that grill, you know we wihiill"
Labels: 80-tals idioti
posted by Gustav at 2:55 AM
4 Comments:
Where is Waldo?
najsa hamburgare apropå mitt najsa så måste jag spracka en känga på TV4 som skriver Pokerface som Pokerfejs, hatar försvenskningar av engelska ord. Men jag tar en squareburger double with extra cheese!!!!!!
Jag vll bara kommentera ett gammalt inlägg om heffaklumpar och påpeka att både heffaklumpar och tesslorfins med i den gamla nalle puh filmen från 77. Just so you know.
Pokerfejs pokerfejs pokerfejs pokerfejs pokerfejs.
Post a Comment
<< Home