Success!

Jag har nu en helt ny mobil som någon kan stjäla från mig! Livet är brutalt bra. Förövrigt har jag nu tappat allt förtroende för mänskligheten, fanns det något sorts hopp för att jag en dag skulle lära mig att lita på människor är det nu som bortblåst. Först scenariot när jag rökte och pratade med nån främling:
"Du vet den där övningen när man ska trilla bakåt och någon ska fånga en?
"Ja"
"Gjorde ni den i gymnasiet?"
"Inte vad jag kommer ihåg"
"Vi gjorde den, men inte fan fångade jag någon"
Sen kom ett hjärtfyllt skrockande från hans sida, han lät lite som ett elakt geni.

Dessutom blev mina vänner bestulna på sina jackor när de häckade lite slappt på nåt ställe vid Stureplan. Det som hände var att någon blond jävel (han kan lika gärna ha haft en hatt) kom fram till deras bord och erbjöd dem en tjänst. Denna tjänst gick ut på att han skulle ta deras jackor till garderoben. Han påminde dem till och med om ta ut sina värdesaker ur jackorna. När de gjort det (tydligen gick inte budskapet fram då bland annat ett pass och en MP3-spelare försvann) tog mannen i fezen jackorna och knallade bort mot horisonten. Skön blåsning, jävligt elaborerad plan. För jackorna fick de aldrig se mer.

Ovanstående text skrev jag utav ren tristess, så be herr Pumpernickel att sparka mig i nötterna om ni har några invändningar på att det var oerhört tråkigt och banalt skrivet. Jag har i och för sig sparat det bästa till sist;

Forts. 1
Forts. 2

FRAGGLARNA!!!