På tisda' på tosda'

Vaknade i morse och kände mig rätt sliten, tror jag håller på att bli sjuk - igen. Jag är fan sjuk lika ofta som en spetälsk med nedsatt immunförsvar, är jag inte snuvig så är det något annat som spökar. Jag har lika mycket krämpor som en gammal gubbe, for real. Snart blir jag väl inkontinent och bryter pelvis i olika omgångar. Bitter är jag redan, så fas ett är uppnådd sedan länge.

Äntligen! SL bråkade med mig igen, det var ett tag sen nu.
Jag vaknar på morgonen, kliver upp och kliar mig lite slappt på huvudet. Känner mig som sagt rätt rutten så jag sätter fart mot badrummet och kör in tandborsten och borstar som en galning. Om jag hade haft en tandborste som sade ifrån om man borstar för hårt så skulle den sagt ifrån med råge. Den skulle säkerligen skrikit åt mig och kallat mig en idiot, jävla besserwisser tandborstar.

Nog om min spännande morgon, jag fortsätter ut genom dörren och beger mig mot tuben. Jag inser nämligen att om jag tar bussen så kommer jag komma ungefär 10 minuter sent. Väl nere i tuben anländer mitt tåg "perfa" tänker jag och ser allmänt nöjd ut med min tillvaro. Men nej, det ska jag få ångra.
"Tåget kommer nu vända tillbaka mot whateverdumbstationitcamefrom".
Det jag avskyr med mänskligheten, förutom att den lärt sig odla lök, är att när den är stressad beter den sig som en flock av uppskrämda zebror. Springer runt som yra höns och tycker att de har all rätt i världen att slå människan framför sig med sin handväska för att komma först ut eller in. Så det blir ett monstruöst pådrag av människor av alla olika typer som armbågas och brottas i gyttja för att komma någon vart. Jag är dock smart och tar trappan man uppfann före kristus födelse istället för den som rullar. För rulltrappan var verkligen proppad med människor, har ni spelat Lemmings så kan ni nog relatera. Det enda som saknades var ett abrupt slut på världen när rulltrappan kom till sin slutdestination.

Så jag kommer upp på gatan igen och tittar mot busshållsplatsen, en folkmassa står där och är i upprorsstämning. Jag tänder en cigg och tar det piano, står mest och ser likgiltig ut. Första bussen anländer, fullsatt på 2 sekunder, jag tar ett bloss. Andra bussen kommer, blir stormad så fort att den håller på att välta. En ersättningsbuss anländer vilken jag vägrar ta, för den kommer göra så att jag blir 30 minuter sen till jobbet - minst. Jag ser min rätta buss i horisonten, den som gör så att jag slipper byta en extra gång. Jag slänger ciggen och förbereder mig på att borda den. Icke, den åker förbi. Då kommer ännu en buss och jag ger mig fan på att jag ska på den eftersom jag precis slängt en halv cigg. Jag kommer på, men störningsmomentet är inte över. En idiot ska av efter _en_ station! Det är 2 minuters gångväg!!! VARFÖR GÖR HAN SÅ MOT MIG!? Jaja, bussen når sin ändhållplats och jag kliver av för att byta till nästa buss. Detta går som smort, jag får till och med en sittplats.

Än är det inte över, jag kommer till nästa anhalt på min resa. Där står min nästa buss och väntar, men det den gör är att den jävlas med mig. Bussen står nämligen en bit bort från hållplatsen och väntar på att avgångstiden skall nalkas. Så jag får glatt stå där i kylan och frysa arslet av mig medan jag väntar på att den ska få för sig att åka. Till slut får jag kliva på och värma mig, anländet till jobbet - faktiskt bara 10 minuter sent. Så, istället för att ta bussen direkt och komma 10 minuter sent var jag tvungen att ta 26 omvägar och fortfarande komma 10 minuter sent. Tänk så roligt livet kan vara! Åh, det är en fröjd att leva!

Förövrigt; YES!

Och en förfrågan angående The Mighty Boosh gjordes, jag tror inte den sänds i Sverige. Så det jag kan göra är att länka till avsnitt ett!

Problemet kvarstår; jag känner mig sjuk. Är säkert grön i ansiktet också. Fan.