A new low

Vaknade i morse, det händer allt som oftast Framför nunan på mig stod en skål som någon gång vid 3 snåret innehöll nudlar. Kyckling för alla er som sitter och filosoferar om vilken smak det kan ha varit. Jag gled upp ur soffan (ja, jag gillar att sova på den) bara för att upptäcka att jag hade byxor på mig och alla mina saker låg på golvet. Alltid en bra start på en dag. Jag fnittrade lite för mig själv då jag insåg att flera av dem jag varit ute med kvällen innan hade behövt vara uppe vid 8 snåret. Jag gick upp vid 13 och mådde fortfarande inte direkt som en prins. Det kostar att bli gammal, min lever mailade mig häromdagen och förtäljde det. Den brukar även dela ut fliers på plattan för att hitta en ny ägare som behandlar den med respekt. Som att det kommer hända. Uppstudsiga jävla lever.

Jag knallade in i köket och satte på en kopp Java Joe. Sedan gick jag ut i hallen bara för att titta mig själv i spegeln vilket fick mig att inse att min frisyr var från Mars och jag var från Venus. Två helt skilda individer med olika tankesätt och upplevelser. Jag ruffsade till honom (frisyren alltså) lite sexigt, ungefär som Pamela Andersson en gång i tiden gjorde i Bay Watch. För alla er som är lite yngre (medelålderskris någon?) så var det ett hiskeligt dåligt och sexistiskt program som handlade om studsande bröst. Tror jag i alla fall.

Därefter begav jag mig in på rummet och fick höra Simon beklaga sig på att han inte ville arbeta och att han hade ont i huvudet. Jag sa att klockan var 13 och jag precis vaknat, för att jävlas lite, vilket han inte reagerade inte alls. Förjävligt anser jag. Jag tyckte att han i alla fall kunde höjt ett ögonbryn eller hytt en näve. MEN ICKE! Jag dricker upp mitt kaffe, klär på mig skön och oerhört moderiktig stass (eller hur) och begav mig sedan ut. Bara för att återvända 10 sekunder senare undrandes om jag stängt av kaffekokaren. Neurotiska tankesätt regerar om du frågar mig. Trots detta hann jag med tunnelbanan. Ni kan skicka gratulationsbrev till vilken adress som hellst och de kommer komma till mig. Nu har jag nämligen fått 6 olika personers post. Min grannes, mammas, pappas, brors, mina föräldras grannar och min egen. Dessutom får jag fortfarande reklam. Jag börjar tro att Posten

1) är halvt inkompetenta
2) har ett horn i sidan till mig
3) borde utbildas i självförsvar då jag kommer börja jaga dem aktivt med ärtrör om detta fortsätter

Anledningen till att jag uppdaterar är faktiskt en sådan enkel anledning som att jag fick en fråga ställd till mig på Pressbyrån. Ovanstående text är bara utfyllnad, det verkliga skälet är följande fråga:

"Är du 18?"

Jag skulle köpa en tändare.

Nu får det vara nog!

Jag har inte så mycket att skriva längre med tanke på att Linda Rosing är passé och idioterna överlappar varandra så ofta att mitt huvud håller på att explodera av irritation. Nu är det dock så att jag har lyckats fokusera all min energi på en människa: Colleen McCloughlin.

Jag läste en artikel idag, sida 6 eller vad det kan tänkas ha varit, i City. Det var ett rafflande jävla ståhej och reportage om fotbollsfruar nu när Ölskinkan och hans fru Prydlig Krydda har deporterats till USA.

I den här artikeln så rankade tidningen nya ”heta” fotbollstjejer att vila ögonen på. Zlatans flickvän var med på bild. När hon var osminkad och höggravid (tror jag). De nya heta tjejerna tar över världen med storm! Nog om detta och tillbaka till människan som utmanar Linda i Mensas tävling om vem man ska skicka till månen i hopp om att de aldrig ska föröka sig.

Colleen (googlade för att få fram namnet) sade följande:

”Jag skrev i min årsbok att jag ville bli känd och rik, men jag trodde aldrig det skulle bli sannt!”

Det den här människan har lyckats med är att fånga en fotbollsspelare och lurat i honom att bli tillsammans med henne. Det kan inte ha varit svårt då spelaren inte är någon annan än allas våran Rooney. Visst, jag är inte speciellt fager att titta på. Ska jag beskriva mig själv är det som en blandning av Tom Cruise och Brad Pitt. Beskriver någon annan mig är det en blandning av en deformerad Magnus Betnér och Adam Allsing.

MEN ROONEY! Han tar fanemig priset. Han är en gammal boxare från skogen i mitten av England och har en accent som ungefär 0.1% av hela den fria världen förstår. För att fullkomligt greppa hur oerhört tvålfager denna man är, ta en nypa Snömannen, två teskedar odjuret och en hel jävla grävskopa av grävlingspillning. Sätt sedan ett foto på Rooney över bilden du skapat och backa av fasa när du inser att han fortfarande är fulare.

Så det den här människan är STOLT över att ha gjort är att fånga den här mannen när hon själv är en fotomodell!!! VAR DET EN UTMANING ELLER?! Det är fan svårare att somna än att håva in den där manstjuren från en fjärran planet!!! HELVETE! Hur kan människan komma och säga att hon blivit känd och rik genom det här?! Det är ju som att ta cred för att ha uppfunnit tandborsten, enda kruxet är att man glömt att ta patent! Vem som hellst kan fan göra det!!!

Ungefär som att vem som hellst kan äta bajs för en 200 miljoner kronor.


Sorry att jag inte svarade Johanna, men jag uppdaterade!