Två gånger på två dagar? Too good to be true!

"När skiten träffar fläkten", så sa min vän Joakim igår; jag gillar när folk översätter engelska saker till svenska. Andra tokbra exempel är ju:
"Hänga ut"
"Vad är uppe?"
Där fick jag ju slut på idéer, så det jag gör är att jag mailar Simon eftersom han säkert kan ge mig lite tips. Svaret jag fick var:
"Suger att vara dig"
Jävla arsle!

Jag har kommit fram till en världsbrytande nyhet. Jag kommer inte dö på grund av hårt leverne såsom litervis med alkohol eller tusentals limpor med cigg. Nej nej, jag kommer coola vippen tack vare SL. Det dom gör mot mig på mornarna är inte humant, det är tortyr rent ut sagt. I vanliga fall så är det ungefär som att åka moped genom helvetet när man tar en tur med SL, i morse var det dock snäppet värre. På alla sätt som finns.

Det började med en dusch (iskall såklart, jävla skitvatten som vägrar bli varmt), alltid skönt med en sådan på morgonen. Jag lämnar lägenheten, med vad jag tror, är gott om tid att ta mig till jobbet. Men som de skulle sagt i Jeopardy:
- "Svaret är "Sjukt fel""
- "Hmmm, vad är "Vad har Gustav på morgonen?""
- "KORREKT!"

Jag kommer ner i tunnelbanan, sweet, 2 minuter tills den kommer.
"Inga problem alls att komma i tid!" tänker jag.
"Nu ska han få" tänker dom.
DING DING DONG!
"På grund av förseningar..."
Ingen panik, jag har fortfarande rätt gott om tid. Såvida vi inte blir attackerade av rymdapor med underbett på vägen så bör jag bli som mest 10 minuter sen. Mitt tåg anländer och jag knallar på, jag får ett sjukt bra hörn att stå i. Ett sån't där hörn där man vet att ingen kan störa en. Jag hänvisar än en gång till Jeopardy.

Det jag ännu inte förtäljt var att jag drack lite öl igår, detta resulterar osökt i att man är lite bubblig i magen på morgonen. Så det som händer, när jag står i mitt skyddade hörn, är att det kommer en anstormning av människor. Det var Normandie som uppstod, fast i tunnelbaneform. Jag blir helt inklämd och har nå'n brud som trycks mot min mage, great. Medans jag står där och kämpar för mitt liv så försöker jag ringa till jobbet för att säga att jag blir sen. Detta var tydligen en omöjlighet insåg jag rätt snabbt eftersom jag inte kunde röra på mig. Nu vet jag hur varmkorvar känner sig. Med räksallad.

Eftersom allt gick käpprätt åt pipan på tunnelbanan så missar jag självklart min buss med ungefär 2 minuter. Ingen fara, ringer helt enkelt till jobbet och säger att jag blir ungefär 20 minuter sen. Jeopardy flashbacks! Efter att jag stått där i regnet (manligt att inte stå under busskuren) så kommer bussen. Jag studsar glatt på den och sätter mig och läser Metro. Efter 5 minuter så inser jag att rampen till motorvägen har en hastighetsskylt på 90 km/h. Kruxet är dock att vi kör i 3. FANTASTISKT! Vi krypkör resten av vägen till jobbet och jag fick läsa Metro två gånger. Det är positivt.

Så när jag kommer till jobbet, 40 minuter sen, har mitt glada solskenshumör förvandlats till ett raseri sällan skådats. Jag är stressad, uppe i varv och har fortfarande sjukt ont i magen. Det slutar med att jag tittar mig själv i spegeln och tänker:
"Vax är fan inte underskattat, om jag använt det i morse kanske jag inte skulle sett ut som en 2 åring med pottfrilla".

Så, för att summera: Har ni vax, GE HIT!!!