Friday, October 06, 2006

Fredag - 19 dagar kvar till löning



Som alla säkert vet så har jag köpt ett X-box. Därför är jag fattig som en kyrkråtta och väntar på löning. Det är manligt. Att ha ett X-box (teknik) och inte att vara fattig (det suger bara). Detta för mig till ett scenario jag bevittnade idag vilket fick mig att få lite insikt i hur det är här i livet. Killar är riktiga spån. Inte alla, men många.

Det hela börjar med att jag ska ner och hämta min åttonde kopp kaffe för dagen. Jag åker ner till rummet där vi har två stycken kaffemaskiner varav en av maskinerna kostar skjortan och har bönor för 300/kr hektot typ. Den använder inte jag, utan jag använder mig av maskinen som helt enkelt spottar ut något svart som man antar har koffein i sig. När jag står där och maskinen låter som en kåt flodhäst lägger jag märke till 3 stycken lustiga figurer vid den andra automaten.

Man1: Den där maskinen har en knapp man kan stänga av maskinen på.
Man2: Mmm, men det har inte den här. Vad gör vi?
Man 1: Kolla, här man kan öppna maskinen.
Man2: Sweet, men den funkar ändå inte för det.
Man3: Kan vi sluta låtsas veta vad vi gör och hitta en fungerande maskin istället?
Man1: Kolla knappar!

Det var där någonstans mitt kaffe(?) var klart och jag begav mig upp i hissen igen. Sådana där scenarion känns inte så värst avlägsna känner jag. Män ska alltid vara tekniska och klara av allting själva. Helt klart utan en manual också, om man använder sig av en manual blir man retad utav hela socknen i en månad. Är ju ungefär som när man var ung och farsgubben hade köpt en ny makapär. Det var ju krig om vem som skulle programera skiten, farsan hade inte en aning men vägrade släppa ifrån sig kontrollen till den mer kunnige i familjen (jag eller brorsan självklart). Ändå rätt sjukt, far min hade verkligen ingen koll på vad man skulle göra, ändå skulle han göra det. Gärna utan glasögon också för att öka svårighetsgraden en aning.

Så är det här i livet. "We men, we make fire, we cook meat".

Jag kan även avslöja att jag bara MÅSTE sluta shaka loss i hissen. Varje gång jag kommer upp till min våning står det någon där och stirrar på mig med ögon stora som en lemurs. Enbart för att jag står och headbangar och nynnar på "Ingen vill veta vart du har köpt din banjo" av Maria och Rasmus.

Blir rätt pinsamt i längden om alla ska tro att man är en komplett idiot.

1 Comments:

Anonymous Anonymous said...

haha, nu har jag blivit addicted to your blog, kära Gustav! //ditt playaheadRAGG haha.

7/10/06 15:20  

Post a Comment

<< Home