Jamen varför inte

Trillade in på jobbet vid 7 snåret, glad i hågen och med en macka för dryga 108 spänn från Seven Eleven i jackfickan. Det var när jag kom in på tredje versen utav mitt nynnande på Gotham City av kiss-killen (vars namn jag ej kommer ihåg) som jag fick för mig att jag skulle uppdatera bloggen.

"Man kanske ska hitta på något" - så tänkte jag igår när jag såg den vackra solnedgången vid fyra. Så jag och Simon bestämde oss för att dra ut på äventyr, eller inte så mycket äventyr som att gå till stammisbaren och ta ett par kalla.

Väl mött så bestämde sig Simon för att backslick på 18-åriga wannabes och militanta bartenders som ollar fönster inte var kvällens grej. Vi gick någon annanstans, även fast jag blev ditdragen i fotknölarna skrikandes som en fem-åring som inte fick lördagsgodis på en tisdag.

Hittills var det inga problem, läget var glatt och vi beställde mat. Vi beställde indiskt på ett hak som enligt hörsägo hade korvstroganof på menyn för bara en dryg vecka sen. Det var ett vågspel sällan skådat.

Maten kommer in och jag blir förvånad över att salladen bestod till viss del utav rödlök, jag lär mig aldrig. Jag är ungefär lika lätt att lära som det är att få en gammal hund att spola efter sig. I vilket fall, maten gick ner med en sisådär 4 Heiniken på fat och Simon dissade salladen. Med största sannolikhet för att den innehöll spår av nöttigheter.

Därefter begav vi oss ut i natten för att hitta på nytt bus. Det är här den egentliga anledning till mitt utbrott på bloggen kommer. En vansinnigt intelligent bartender. Han ber om leg - fine, folk ber mig om leg. Jag blir leggad lika ofta som Linda Rosing försöker hålla sig kvar i rampljuset, det är liksom inga konstigheter. Han tittar på legget och mumlar något, en konversation uppstår

- Jamen, åttiotvåelvatretton, det är väl inga konstigheter
- Men hur gammal är du?
- Jo, jag fyller år om en vecka
- Ja, men hur gammal är du?
- Om en vecka blir jag tjugosex
- Ja, om en vecka ja!
- Va?
- Om en vecka!
- Ursäkta?
- Här är det tjugotre
- Jaha, jag är tjugosex.

Fan-fucking-tastic!

Coolert and the gang

Jag har en god vän som en dag vill döpa sitt barn till Coolert, tror inte könet spelar nån större roll. Däremot andra och tredjenamnet lär påverkas, Lars Roland eller Lisa Rosita. Då kommer personen i fråga heta Coolert L R (Eller). Det hela är rätt festligt och jag såg precis detta barn utanför mitt fönster.

Han hette nog Coolert, han såg ut som en. Adidas, 11 jordsnurr och allmänt bakom flötet. Han hade inte alla DVD-skivor i Lost-samlingen så att säga. Han saknade helt enkelt en åra i intelligensroddbåten och motorn var på reparation.

Vad får mig att anta detta? Jo, han försökte sig på en baksnus. EN BAKSNUS! Vem i helvete försöker sig på en baksnus när han är 11 såvida han inte bor i en lappkåta och det enda som finns att göra i byn är att sticka tröjor med batman motiv?!

Efter ungefär 5 sekunder så började såklart ungen spotta och fräsa, han lät som en katt med hårboll som fått en flaska redbull uppkörd i röven. Sen kom svordomarna och den briljanta idén att skölja munnen! Han gick runt kiosken och köpte med sig diverse saker som han tyckte skulle hjälpa. Det bästa scenariot var när han stoppade in en refresher i käften för att ta bort smaken.

VEM FAN STOPPAR IN EN REFRESHER I KÄFTEN EFTER EN BAKSNUS?!! Det är ju här man förväntar sig att han ska börja springa i cirklar och bli grönare och grönare i ansiktet. Detta hände tyvärr inte, för han hade även köpt en cola. Ett jävligt intelligent sätt att skölja munnen om du frågar mig. Min tandläkare har alltid rekommenderat att skölja samt gurgla med cola efter varje tandborstning.

Ja ja, boys will be boys och det resulterade ju i ett blogginlägg. Vilket i sin tur är rätt fantastiskt. Typ som Clark Kent utan glasögon.

Bott i en manchesterkostym mellan Oktober 2007 och April 2008

Nu ska jag förtälja en historia. En historia som är så gripande, så imponerande och sorglig att alla inblandade parter kommer att fälla en tår. Detta är historien om varför JAG, av alla människor på denna fyrkantiga jord, bloggar just idag.

Det hela började med en stillsam strosning mot tunnelbanan. Under ett relativt kvickt samtal med min bror blir jag attackerad. Attackerad av en röksugen blond jävel som inte har någon som hellst moral. Han bad mig om en ciggarett. MEDAN JAG PRATAR I TELEFON! Vad fan är dealen med det? Jag borde kört upp en banan i näsan på honom, men eftersom jag hade slut på bananer, fick han en cigg. Förjävligt. Detta kommer jag att vara irriterad på tills mina räkningar från 3 slutar inkludera avbetalning på mobilen. Jag köpte fanskapet för 13 månader sen, det borde vara över snart!!! Fan.

Jag missar första tunnelbanan hem på grund av en tjockis, en sån där som tar upp 2 filer på motorvägen, i rulltrappan.
"Great, fyra minuters extra väntetid på grund av en obskyr byggnad i rulltrappan", tänker jag.

Tåget rullar in som det ska, jag mår bra nu (stämningen ligger i luften). När jag kommer till "Old Town", som man så hippt kallar det i fel kretsar, så ser jag mitt anknytande tåg på andra sidan. Dörrarna tar för evigt på sig att öppnas, bredvid står en barnvagn. Det är då det händer. En pytteliten människa, en cirka 120 centimter lång tant, tränger sig före mig. Dörrarna öppnas. Hon springer för allt vad hon är värd!!! Hon springer som en kobent jävla koala med inopererad höftkula! Desperat försöker jag springa runt människan, men det är en barnvagn i vägen! Då hon moloket tittar mot dörrarna som stängs tittar jag upprört upp i luften och suckar.

Ni förstår, jag som stockholmare, fungerar inte så. Om jag springer mot en tunnelbana, vilken jag missar, så fortsätter jag springa. Typ "Här joggar jag lite casual i tunnelbanan, bry er inte om mig".
Detta GÅR inte när man sprungit från ett tåg mot ett annat! Alla i hela tunnelbanan vet att jag missat det, de kommer åka hem och blogga om eländet!

// Haha, jag såg en kille på tunnelbanan som försökte komma på tåget. Men han blev "trainblocked". Fyfan vad roligt, ni skulle sett honom. Han såg ut som en skev bäver när han försökte komma fram! Ungefär som Mora Träsk, vi kan inte gå under tanten, vi kan inte gå över den. Det roligaste av allt var att han försökte se så jävla alldaglig ut efteråt! Tittade upp i luften och visslade eller nåt, som att ingen sett! //

Jävla bloggare, komma här och moppsa upp sig.

06:06, en bra tid helt enkelt

Då kan man få för sig att uppdatera bloggen. Jag är förjävligt trött och sitter på jobbet och filosoferar. Det jag undrar är om inte Skurt, den oidentiferbara gröna broccolibiten, är Crazy Frogs föregångare. Vad hände med honom? Skurt alltså, inte den där irriterande jäveln som sjöng "Dingadingding" i varje reklampaus och ringsignal. Jisses vad jag avskydde honom.

Från en sak till en annan - jag jobbar som sagt. När man jobbar genererar man skatt till staten, det diggar jag stenhårt. Mina pengar går till bra saker, såsom kommuner och polis.

Så här står det i Metro:
Miljon satsas mot barnporr på kommunens datorer.

Jaha.
Kan se det framför mig: Ett gäng femtiotalister som sitter och spelar Counter Strike, lyssnar på Crazy Frog versionen av "Snuten i Hollywood" och surfar nakenbilder hela dagarna. Jag menar, de verkar ju ha stenkoll. Imponerande satsning.

"Hej, jag heter Skurt". Ja jävlarimig, snacka om respektingivande.

Läser nedanstående i Aftonbladet:
Kvinna hittad död i Skärholmen
Man gripen i lägenheten - misstänks för mord
– Jag har dödat en kvinna.
Så sa mannen när han ringde polisen vid 16-tiden i eftermiddags.
Nu sitter han gripen misstänkt för mord.

Är han verkligen misstänkt?

Cluedo - Nu i ny tappning

Ring Ring.
"Hej, det är Överste Senap. Jag har mördat Professor Plommon med revolvern i Arbetsrummet."

Det kan ha varit Överste Senap. Han är i alla fall misstänkt.

Jag ska inte vara sämre

25 kronor rikare Här firar Gustav "Öivind" Bulten en av sina senaste Trissvinster

"Livet är härligt" säger Gustav när vi frågar honom hur läget är. Han skriver om sig själv i tredje person och livet känns lekande lätt. "Det känns som att skjuta fyrverkerier i alla regnbågens färger ur röven!" fortsätter han.

Tjugiofem spänn på Triss är trots allt Tjugiofem på Triss.

Självinsikt

När jag var på väg från jobbet och åkte tunnelbana så insåg jag att jag är lika djup som en barnbassäng. Den riktigt grunda änden alltså, där vuxna människor väter tårna. Jag såg en sån där festlig "Poesi på väg" skylt, så jag läste dikten.

"Ett ensamt barn,
en flicka står i trädgården
Hon torkar snor på klänningen
Vill inte bli fotograferad
Vill bli sedd"

"Jaha",
"Snacka om bekräftelseproblem",
"Hon vill säkert vara med i Big Brother", tänker jag.

Ännu lite senare är jag på väg till Systembolaget för att inhandla ett par (läs 14) Miller Lite. Det gäller att tänka på figuren, måste fortsätta sträva efter att inte väga mer än 120 pannor. Det jag ser är en kille som sprattlar framför mig. Han petar på en tjej och viftar hejvilt med armarna i mystiska mönster.
"Men det var då själva fan, lägg av att gestikulera din långhåriga, blonderande människa. Ful mössa har du också", är tankarna som går genom mitt huvud.
Efter en kort stund inser jag att han är döv.

"Ahapp, jag hade tydligen lika gärna kunnat sagt det där högt", tänker jag.

"Jag har vunnit på hästar, nu kan jag äntligen bada skumbad och alla får titta på!"

Miljonär Här firar Öivind Gröstad en av många miljonvinster.

Vad i helvete tänkte Öivind när han bjöd in Dagbladet i Norge för att ta en bild på honom i badet?

Att han firar med ett glas bag-in-box rött kan jag ta, jag kan även finna mig i att han kammade sig innan han satte sig i badet. Det jag inte accepterar är de pitoreska fiskpinnarna som simmar runt på miljonärens vägg.

Det är fan tacky.

Tut tut här kommer jag med puffar som är rostade i honung

Vad hände med den där kåta björnen? Jag vill minnas att det fanns ett grymt spel till Amiga där man körde tåg som Kalaspuffsbjörnen! Snacka om att man var lättroad när man var mindre. Man hade även en geting som förföljde en. Konstigt när jag tänker efter, inte att en björn kunde åka tåg, utan att en getingjävel inte attackerade vid första bästa tillfälle. De getingar jag har träffat har varit aggressiva och knappast ute efter en lunchdate, de har varit ute efter mitt blod! Hatar getingar.

Spoilervarning!

Så, nu sitter jag här efter en relativt tråkig dag. Jag har vaknat hos en vän och kollat på ”Fallen” en film från ’98 vilken inte ens var i närheten av lika bra som jag kom ihåg den. Möjligtvis för att jag visste slutet, men det vet man aldrig. Sen kollade jag även på ”Spiderman 3”, maken till dålig film får man leta efter. Efter 1 timme undrade jag fortfarande lite vad den handlade om. Efter 2 timmar insåg jag att den inte handlade om någonting. Efter 2 timmar och 20 minuter så var det eftertexter, dessa var det roligaste med filmen med tanke på att de skrivit Spiderman/Peter Parker. Ifall man undrar alltså. Eller om man är så jävla dum att man inte förstår att det är samma människa. Visst, han är jävligt mycket bättre på att klä ut sig än stålmannen med tanke på att allt han gör är att ändra sidan på sin bena och ta av sig glasögonen. Dessutom framhäver han skrevet med en strumpa.

Filmen innehöll även en del kärlek. Men man fick kramp av att ”MJ” hade så jävla mycket problem och mens filmen igenom. Fyfan vad hon klagade på allting. Hon påminde lite om mig. Förutom brösten, det röda håret, den ljusa rösten och faktumet att hon såg bra ut i högklackat. Det gör inte jag. Mens får jag fan inte heller. Nu när jag tänker efter är jag ju inte ett dugg lik henne!

Filmen innehöll även en del ”superfiender” som vanligt. Vad skulle spindelmannen vara utan en hel drös mystiska människor att slåss mot? Det var en herre som fastnade mitt i ett experiment som ingen riktigt vet vad det gick ut på. Han fastnade i ”Den trombolösa kemiska anatomiskt korrekta kärnreaktorn vilken gör meningslösa saker men låter ballt under tiden”-maskinen. En fantastisk uppfinning som inte gjorde något. Förutom att förvandla den här ädle herren till en hög sand. Grymt att vara en hög sand. Hans värsta fiende var vatten, så han var utrustad med ett paraply som vapen. Redan där hör man att det är en film som borde toppa biolistan.

Sen var det även en till tjofräs inblandad. En svart sak med en lång tunga. Nej inte killen från Kiss utan någon från yttre rymden (same shit). Han fräste och var som spindelmannen, han sköt alltså nät och använde sin penis som lasso. Den här varelsen var dock helt värdelös som en fiende, man såg honom ungefär 4 gånger och sedan visade det sig att han var allergisk mot ljud. Farliga fiender som moppsar upp sig i den här filmen alltså. En kille som inte tålde vatten och en som inte kunde gå på rockkonserter.

Ett mirakel att spindelmannen överlevde.