Irritation!

Idag hände allting jag älskar i kollektivtraffiken på en och samma gång. Först stressade folk när de skulle kliva på. Jag gled på i lugn takt då jag har en träningsväska stor som en jätte stor kaka. Det vill säga jätte stor. När jag klivit på, visat mitt flashiga busskort (Lila denna månad tror jag bestämt) så är det nå'n jävla bonde som puttar på min väska. Då inser jag att jag måste försöka göra en avancerad manöver och kasta fram väskan så att jag har den på magen. I detta försök så råkar jag träffa en dam på axeln, hon gnyrde illa.
I vanliga fall skulle jag tyckt att jag var en hemsk människa. Men nu är det folk som stressar mig och damen som jag råkade "knocka" visade sig vara en så'n där oerhört jobbig människa. Här är ett stort irritationsmoment för mig: Det är en buss, den är ganska full och det sitter en människa på det yttersta sätet. Varför sitta där? För att slippa ursäkta sig när man ska av? För att man har så pass bråttom att man måste av inom sekunden? Senast jag kollade åkte vi inte brandbil och det var inte på liv och död att komma av. Hoppas hennes axel gick ur led. Subba.
När jag kommer längst bak i bussen, då är det nå'n vänlig själ som har lämnat sin salladsburk där. Det uppskattas, jag var sugen på lite gammal dressing och ett salladsblad. Vänta, det var jag inte alls det. Jävla sallad, jag ska fan bli köttätare på heltid, aldrig röra en bit grönt.
Broccoli? Nä tack, hellre dör jag genom att bli utkastad från eiffeltornet med en 10 kilos vikt hängandes från pungen.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home