Katter i vaggan och en silversked, lilla pojken jonny och mannen i månen

Helt seriöst, det är mången saker här i livet som är skrivna/uppfunna i påverkat tillstånd. En av dessa saker må ju vara "Cats in the cradle", den som gjordes om på 90-talet av Mr Ful unge Joe. Jag menar, vad i helvete har mannen i månen med någo't att göra? Eller katten i vaggan? Ska dom gyttjebrottas sedan? Kanske slänger in ett par tjejer i bikini? Skeden är dock fortfarande ett mysterium, den har verkligen ingenting med något att göra. Kanske är symbolik? Jag vet inte, jag har inte knarkat tillräckligt mycket för att kunna relatera till någonting i denna sången. Catchy är den dock.

Det finns en hel jävla massa saker att dra upp när det gäller serier som är lite sådär när det gäller tillståndet på manusförfattarna. Så jag tänkte göra en lista lite kvickt.

1. Dr Snuggles
2. Simpsons
3. Björnes magasin
4. Fragglarna
5. Nalle Puh

De flesta av ovanstående serier förklarar sig själva, men jag tänkte nog påpeka det uppenbara iallafall.

1. Dr snuggles - Alltså, det är en kille som är sjukt smart. När han tvekar på något så gör han som "little boy jonny", han glider till månen för att ta sig ett snack. Andra saker denna man gör är att han åker till mulvadarnas land i sin borrmaskin och talar med robotar. Helt klart haschpsykoser inblandade här.

2. Simpsons - Allt som har med galna djur inblandade är helt klart påverkat. Ta till exempel den gången Homer ska bygga en modellraket, visst en sådan kan man bygga, det klarar jag nog också. Men att sedan träna sin hamster till att flyga skiten, det är en annan femma. Visst hamstern kan inte flyga och det kraschar i kyrkan med följden av att Lisa blir buddhist.
- "Tjenare Roffe, ska du ha en lina?"
- "Visst, skriver ett avsnitt Simpsons"
- "Shit, då blir det en dubbel".

3. Björnes magasin - Killen äter "pepparkakor", sjunger med till "trasdockorna" (Dom e knasiga och trasiga, här kommer deras gäng), allt under tiden som han pratar med en snigel. Pepparkakor my ass, haschbrownies here I come.

4. Fragglarna - När dessa små filurer inte äter upp dvärgarnas byggnadsställningar utav ren illvilja så talar de med en sophög. Alltså, jag har nog aldrig gått så långt att jag pratat med en sophög. Kanske en hund eller en hamster av något slag (Jag e fan inte bättre än Dr Snuggles), men tamejfasen ALDRIG en sophög. Jävla pårökta tygdockor.

5. Nalle Puh - Ända tills in på 2000-talet fick man undra vad en heffaklump var. Även när jag fick veta vad detta var (en tygelefant) så tror jag att de hallucinerar på grund av svamp. De bor liksom i en skog och en liten unge på en sisådär 10 talar med dem. Varav en är en manodeppresiv jävla åsna och en är en tiger på speed. Way to go.

Gjorde ingenting på lördagen, tog en bira vid Stads Biblioteket tidigare idag. Sicket liv man lever. Som en rövare.