Ein Freitag Extravaganz

Ovanstående objekt kan lätt misstas för att vara en smygande ekorre iklädd en halloweenkostym, detta är icke fallet. Det är, kommer alltid vara, och förbli en dinosaurie.

Min första tanke när jag satte mig ner vid min cementblandare till dator för att göra en blog var att den skulle vara originell. Efter noga övervägande kom jag fram till att en viss template var ganska snygg. Denna gick dock fetbort efter en snabb uppdatering då jag insåg att huset eller vad det nu var på templaten, faktiskt följde med. För att förklara lite närmare tänker jag uttrycka mig såhär: JAG VILL INTE HA ETT JÄVLA HUS I BAKGRUNDEN PÅ MIN BLOG!!!

Så, jag fick göra det enda rätta och inse fakta. Blogspot har cirka 24 olika templates, vilket är 23 för många. Det finns ett stycke template som är något sånär och det är denna. Problemet med detta är dock att min vän Simon använder sig av den, följaktigen kommer han peka finger åt mig och skratta något otroligt. För att summera så föll alltså min originallitet efter cirka 10 sekunder.

Nu till den muterade ekorren eller vad vi kom överens över att det var.
Igår, fredag, var jag hemma hos en vän. Vi hade öl. Efter en bit mat (Cudos Emil, den var smaskig) och ett par bira var det dags att hitta på något spännande. Det mest upphetsande vi kunde komma fram till var att titta på TV. Efter noggrannt zappande mellan kanalerna kom vi fram till att titta på Jurassic Park 2. Den filmen... Den... Var ett kapitel för sig.

Vi kom in mot slutet, den kanske hade varit fantastiskt bra innan, men det vi såg sög så mycket att den borde ge ut privatlektioner och tjäna en hacka på kuppen. Det var en liten tjej, säg en sissådär 12 år som tydligen kunde gymnastik.
Här kommer det underbara, Goldblum (Någon sorts intelligent forskare i denna film, som i alla andra), var instängd i ett hörn mot en dinosaurie av något slag. Den 12 åriga tjejen börjar hoppa frenetiskt på en bjälke i taket, hon svingar sig fram och tillbaka, gör en del glassiga volter och flips. Efter ungefär 240 till 260 armtag på bjälken skriker hon "Hey!" till dinosaurien, vilken reagerar. Plötsligt så händer det, hon svingar sig med hela sin kropp (väger säkerligen en 35 kilo) och sparkar dinosaurien på snoken. Denna flyger ut genom väggen och faller ner mot sitt öde. Ni förstår, utanför denna vägg så var det ett par pålar perfekt placerade på marken som dödade det stackars kreaturet.

Nu ska vi ponera lite. Säg att jag ser en stek komma springandes, smaskig stek tänker jag. Jag jagar steken tills steken inte kan springa längre. Nu står jag still i c:a 30 sekunder och undrar hur jag ska äta steken, med kniv och gaffel eller sked? (Vettifåglarna vad dinosaurien tänkte, men han undrade väl om den var god med dressing eller dylikt). Under dessa sekunder har jag sett en stek göra volter i ögonvrån. Smaskig stek tänker jag. Helt plötsligt skriker steken något och jag vänder mig om. Istället för att, ja, jag vet inte, TA TAG I STEKJÄVELN ELLER FÖRSVARA MIG, så låter jag den sparka mig i plytet. Game over.
Vore jag en dinosaurie skulle jag inte respektera faktumet att det var Goldblum som stod framför mig, utan jag skulle äta upp honom. Ungefär som jag ätit upp 5 statister innan.

Nä, nu får det räcka. Har en miljon andra saker att klaga på men det får vänta. Både jag och min läsare (jag själv) är trött på mitt svammel. Så över och ut.