"Jag diggar dig"

Ja, så var det dags igen, ännu en lördag att försöka överleva. Lördagar är uppskattade dagar, man får ta igen sig från fredagen. Sedan kommer söndagen, då får man ta sig igen sig från både lördagen och fredagen. Oftast. Om det vill sig rätt det vill säga. Jag har kommit fram till att jag är ett relativt socialt kreatur och behöver kontakt med något annat än en dator, i detta fall en Dell OptiPlex från mitten av 80-talet. Visst, han är trevlig och så, men inte direkt så att han lyssnar på mina anektdoter eller skrattar åt mina skämt. Den jäveln.

Fick komplimanger igår, sådanna uppskattas. Vännerna av manligt kön säger oftast saker som "Fan, svennebrallor, hur tänkte du nu?" eller "Fan, du har blivit smal, börjat knarka?". Damer å andra sidan, dom är snällare om det vill sig rätt. Dom säger saker som "Nämen, vilka fina byxor" eller "Fan, du har ju gått åt rätt håll på fettfronten". Det sista kanske inte direkt är ett citat som jag hört en dam säga, men jag får nog min poäng sagd - Tjejer är ungefär 26 gånger trevligare än killar när det kommer till sådant som har med utseende och socialkompetens att göra.

Jag hade faktiskt oerhört trevligt igår, träffade människor jag inte träffat på länge och snackade en hel jääääävla massa dynga. Så mycket dynga att vi kunde ha fertiliserat (heter det så på svenska? "Fertelize"? Ah, who cares) hela Afrika. Iallafall en stor del av det. Ok, ok, vi skulle iallafall kunnat fertiliserat en rabatt av något slag. Med maskrosor. En av tjejerna på förkalaset sa även att jag var bitter. Jag? Bitter? Nå'n borde sätta sig ner och ta ett snack med bruden, jag är positivast av de positiva. Vore jag en sol skulle det vara varmt dygnet runt i Sverige. Ljust också för den delen. Eller... Kanske inte. Solförmörkelse? Nä, jag är positiv. Ibland.

Min kompis, lite senare på kvällen (Ett par Vodka Cranberry senare) sade dessutom en sak som var ganska sann:
"Fan Gustav, jag diggar dig, du säger vad du tycker. Även fast det alltid är helt käpprätt åt helvete fel".
Stämmer nog det också, jag är inte så värst känd för att säga de mest intelligenta sakerna, varken i nyktert eller påverkat tillstånd. Vi var förövrigt på F12 och jammade till nå'n grym DJ (omnämnd i City "Adam Holmberg, grym DJ") och armbågades med en helt ofantlig mängd med människor. Helvete vad med människor det var. Kan tänka mig att det var ungefär som att vara på en Backstreet boys konsert när de var som hetast. Bara inte lika mycket tjejer. De var inte heller 12. Och alla killarna såg ut som syntare. Kanske inte var en så bra jämförelse när allting kommer kring.

Nu sitter jag här och har autoplay blackjack på i bakgrunden och spelar en sit&go i poker, jag förväntar mig att förlora den inom en snar framtid. Hela grejjen med allt detta är att min dator håller på att säcka ihop. Jag skriver kanske en två tre ord innan jag ser dem komma fram. Skulle inte förvåna mig om jag vaknade en vacker dag och den hade en hängsnara runt halsen. Tror inte den gillar faktumet att hela dess existens går ut på att gå långsamt och göra mig förbannad. Blue screen of death, kommer ni ihåg det fenomenet? Min dator gör det. Väl dessutom, utövar det ett par gånger per dag.

Tror att den försöker begå Harakiri.