Råttvåld

En bild jag ritade för ett par tre hundra år sedan. Det är en boll, som tydligen är arg över något. Han säger precis som den rabida ekorren "Rawr", detta verkar vara ett stående uttryck jag tänker använda genom livet. I går hände det grejjer ska ni veta.

Det började som en helt vanlig dag, det vill säga att jag vaknade med en helt briljant morgonfrisyr (såg ut som en hamster som torktumlats) och satte på kaffe. Jag tar en cigarett, min kopp kaffe, breakfast of a champion heter det tydligen, och tappar upp ett bad. Studsar ned i badet, upp igen, in i rummet, byter kläder, fixar frisyren, borstar tänderna och glider till jobbet, per usual och allting gick felfritt.

Väl på jobbet så sitter jag och gör det jag gör bäst, trackasserar mina kära kollegor och svarar i telefon. Efter ett par kastade sockerpaket, tillräckligt med kaffe för att göra en elefant hyper, korsord och surfande så händer det: Mobilen ringer! Jag har egentligen inte tid att prata, för det var lunchtid och det var bara jag och en till på plats. Problemet här var att den som ringde har jag inte hört av på ungefär 6 månader då han har bort i Shanghai, så jag blir överlycklig. Det hela slutar med att jag gormar "Jag är kåt!" och lägger på. Detta var relativt pinsamt då det faktiskt finns andra som jobbar på våningen, vilka hörde mig. Men dagen gick vidare precis som den gjort tidigare.

När det lugnat sig så ringer jag upp karln i fråga, vi kan kalla honom Fopplan. Fopplan och jag kommer överens om att jag ska ringa honom när jag kommit hem igen. Dagen fortsätter som den gjort innan, kaffe, surfning, telefon och ett och annat bus. När dagen tar slut, så som arbetsdagar brukar göra, så knallar jag och Tilly ner till gymet, vi kör ett snabbpass och sedan bär det hemmåt. Men innan jag kommer hem ska jag ha tid att sätta en bit äpple i näsan. Hur i helskotta sätter man en bit äpple i näsan!? Efter att jag brotats med äpplet (tur som fan att mobilen inte ringde, då hade det gått hett till) så lyckades bli kvitt det. "This is not over" skrek biten när han sprang nedför gatan. Jag tror honom.

Öl. Nu har det gått så långt att jag har kommit hem, lagat mat, stuffat runt till grym groove och det är dags att ringa Foppla. Vi pratar och kommer överens om att jag ska arbeta nästkommande dag, så jag kan inte gå ut. Efter vi lagt på inser jag att klockan är 21 och jag ska vara uppe i typ 4 timmar till, detta resulterar att jag ringer upp honom igen och säger "Vafan, ska inte lägga mig förrän om 4 timmar, jag kommer!". Jag knallar ner till Broncos där de sitter och det första jag ser är en man med ihopsytt skägg och en rosa damtopp på sig. En så'n där man knäpper med snören framtill, han glittrade fint i solen. "Pride" tänker jag. "Ett vad" säger dom. Fantastiskt.

Kvällen går och det dricks öl hemma hos en kamrats flickväns (Datar man i sagda 1.5 månader, är det bannemig vad hon är, agreed Fopplan!!!) kompis, vi pratar gojja och håller låda. Efter ett par öl för många för en uttröttad man så måste jag vingla hemåt. I min ensamhet glider jag nedför gatan och nynnar en glad melodi för mig själv. "Ok, när kommer bussen" tänker jag, "Om 30 minuter, galet nice". Nä vänta, det var det inte. Bussen kommer efter, vad det kändes som, 2 timmar och 48 minuter. Nu kan man lätt tro att kvällen var slut, men icke. På väg hem så blir jag överrumplad av en råtta. En så'n där råtta som är så stor att man tror att det är en pony. Jag tror att den ska dra kniv och råna mig på mina skor, som tur är får jag behålla mina skor. Helt seriöst, jag trodde den skulle fråga om jag behövde lift i hans svarttaxi, så stor var han. För att summera råttans storlek så tror jag att det är han som stått för ungefär 50% av Stockholms gatuvåld den senaste månaden.

Det började som en helt vanlig dag, det vill säga att jag vaknade med en helt briljant morgonfrisyr (såg ut som att råttan hade breakdansat på mitt huvud). Jag tittar förvirrat på klockan: HELVETE JAG ÄR SEN!!! Varför har mobilen inte ringt? Tittar på golvet, där ligger han och hånar mig med sitt frånvarande alarm. Jag har stängt av alarmet när jag vaknade, dum som jag är satte jag bara ett. Helskotta. Jag sätter på ett bad och inser felet i detta så jag duschar samtidigt som jag borstar tänderna istället. Jag tar min träningsväska och springer ut genom dörren, nu inser jag att jag glömt stänga balkongdörren. In igen, stänger balkongdörren, ut igen, knalla till bussen, sitta på bussen, byta buss, 30 minuters väntan. Helskotta. Anländer sent till jobbet, blir retad, mår halvt som halvt sunkigt. Här är vi nu, några timmar och en lunch senare.

Två helt vanliga dagar. Eller, kanske inte.