Friday, August 11, 2006

Idag ska bli en bra dag


Ovanstående anka är fett väck. Han pratar med sig själv, utan att ha handsfree. Hela handsfree grejjen verkar ha lugnat sig förövrigt, förr såg man folk som pratade med sig själva mest hela tiden. Anledningen till mitt utbrott är att jag mötte en som hade det idag. Han stod och pratade med en kaffemaskin. Inte nog med att han såg ut att prata med en kaffemaskin, han rengjorde den samtidigt så jag fick inte något kaffe. Så där stod jag, med en man som pratade med sig själv och utan kaffe. Om det hade vart en actionfilm hade jag dragit vapen för mindre.

Freeedag! Eller som dom sjunger i reklamen;
"På torsdag är det ärtsoppa, på lördag är det fest, men fredag är ändå den dagen som känns bäst, ge mig då bira, det gillar jag bäst, jag vill ha fredag idag!". Och nu är den här, halleluljah. Änglarna sjunger i kör och himlen är blå. Finns bara ett problem, jag hör bannemig inga änglar och himlen är full av moln. Det här resulterar i att jag känner mig ganska av idag, förhoppningsvis kommer jag igång snart. Jag tänkte sätta på Fula Ungen Joe, han brukar pigga upp. Enda problemet är att när jag gör detta så kommer alla på kontoret skrika och busvissla, inte för att jag har en otroligt snygg bakdel, utan för att de är trötta på låten. Hittills idag har jag respekterat detta faktum, men jag är på bristningsgränsen. Jag är så loj att jag knappt kan uppdatera min blog. Det går ut över alla, inte bara över mig.

Såg en ganska kul händelse igår faktiskt. När jag var på väg hem från bussen så var det ett medelålders par som vandrade framför mig. När vi, jag gick bakom men jag kallar oss för "vi", lugnt går fram genom staden så möter vi en liten unge med en cykel. Han försöker desperat komma in i sin port, han ligger nästan på marken och gnyr för att han inte kan hålla upp porten och släpa in cykeln samtidigt. Han hade hjälm, inget att oroa er för.
"Kan nå'n hjälpa mig?" hör man från porten, först då ser jag ungen. "Ja men självklart" svarar damen. Nu stannar mannen upp i en sekund, sen ser han hur hans sällskap skiner upp när hon får hjälpa den unga herrn. Det är nu herren av den äldre modellen stoppar ned händerna i byxorna och börjar lunka iväg. Inte nog med det, han börjar vissla! Kändes nästan som att han försökte undvika något. Undrans vad, en konversation om barn kanske? Verkar som att det är troligt. Jag fnissade lite sådär flicksnärtaktigt åt händelsen dock, att han visslade fann jag oerhört roligt.

Efter det jag gick hem och upplevde en kulinarisk matupplevelse i form av rostade mackor och Yoghurt. Smaskens.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home