Busigt...

Nu blir jag förgrymmad, nu har Linda Rosing gått ut och gett ännu en intervju. Det värsta med detta är att jag faktiskt nästan tyckte synd om henne. Hur fan tänkte hon då? Jag menar, hälften av det jag skriver går ut på att idiotförklara människan och så går hon och fiskar sympati?! Det stödjer jag inte alls! Det hon sa var något i stil med att hennes dotter inte respekterar henne och att hennes son är likgiltig inför vad hon gör, därav kunde hon lika gärna vika ut sig. Jaja, hon kommer säkert göra något dumt jag kan klaga på. Förhoppningsvis inom en snar framtid.

Vad har jag gjort undrar ni? Jo, jag drack "lite" i fredags. Av någon anledning hade jag en fläck på min skjortärm. Denna fläck bestod av rosé vin och täckte en yta stor som en honungsmelon. Hur hamnade det där kan man fråga sig. Det undrar jag också.
Det var en annars ganska trevlig kväll som involverade det gamla vanliga: Massa sprit, vin, öl, poker och slutligen en kebab. Lördagen gick ungefär i samma fotspår, fast vi byter ut pokern mot fotboll och kebaben mot rostmackor.

På söndagen vaknar jag klockan 10:30 av ett samtal på mobilen, det löd ungefär såhär:

"Böh... Gustav"
"Är det Gurra?"
"Öh, ja"
"Jo, det är så att min syster har klamydia..."
"Vad trevligt"
Där lägger jag på och blir uppringd igen
"Hörru Gurra, det är inget roligt"
Då kör jag på den tydligen misslyckade taktiken att lägga på, igen. Det ringer:
"Nä nu jävlar Gurra"
Nu provar jag en ny approach, jag lägger telefonen bredvid mig och försöker somna om, detta resulterar i att han skriker lite och sedan lägger på, bara för att ringa igen. Jag svarar och han hojtar lite och lägger på. Sen blir det tyst. Jag lyckas dock inte somna om, så jag knallar upp ur sängen.

Min söndagsmorgon blev alltså förstörd på grund av ett riktigt pucko, säkerligen en sådan person som kommer att köpa Linda Rosings första singel.